Den 3 augusti 1962 ringde Döden på dörren till 12305 Fifth Helena Drive i Los Angeles. Morgonen därpå hittades Marilyn Monroe död i sitt hem, bara 36 år gammal. Det blev årets nyhet, större än Kuba-krisen några veckor senare. Och spekulationerna började. Under de snart fyrtio år som gått sedan dess har många försök gjorts att teckna hennes levnadsöde: ett övergivet och ensamt barn utan fotfäste i livet, psykiskt labil mor, okänd far, fosterhem, en kanske alltför snabb lysande karriär, drogmissbruk, olyckliga äktenskap, aborter och förtal.
Den här boken är något helt annat. Den ger sig inte ut för att vara en biografi. Det är en storslagen och inlevelsefull roman, där Joyce Carol Oates ger röst åt barnet, kvinnan och den undergångsdömda celebriteten. Ett närgånget porträtt av en känslig och begåvad ung kvinna som skapar och omskapar sin identitet på ett till sist förödande vis. Kanske på sitt sätt det sannaste vittnesmålet någonsin om Norma Jean Baker, som av Hollywood stöptes om till den amerikanska Drömflickan – dyrkad världen över.
Iskalla inblickar ges i en filmindustri som både när och förtär sina offer, liksom långt ifrån smickrande bilder av de mäktiga männen i Norma Jeans liv: Joe DiMaggio, Arthur Miller, John Kennedy och många andra.
Mina tankar
Den här boken räknas nog nästan som en klassiker och den är verkligen fantastisk! Man sitter fastklistrad vid boken genom alla 862 sidorna och inte en enda gång tappade jag fokus eller tröttnade. Även om den inte är en biografi så får du en inblick i hur Marilyn Monroes liv kan ha varit.
Jag kände med en gång en stark samhörighet med Marilyn och när jag läste om den lilla flickan som inte fick tillräckligt med kärlek och tillit, och som sedan blev en ung, osäker kvinna så ville jag bara krama om henne. När hon blir utnyttjad av så väl fotografer som bara vill tjäna pengar på henne, och filmbolagsbossar som vill utnyttja hennes kropp blir jag så ledsen och arg.
Jag hade svårt att koppla den blyga Marilyn med alla foton och filmer som man har sett på henne genom åren, men när det beskrivs hur Norma Jeane "plockar fram och blir Marilyn" framför spegeln så fick jag ändå ihop det.
När man läste om vissa kända personer, motspelare och regissörer (som inte alltid stod med sina namn utan endast med initialer) så googlade jag fram dem för att få en bild av personen och likadant med filmerna. När en viss scen återberättades så var jag tvungen att titta på youtube efter det som beskrevs i boken.
Jag fick en helt ny förståelse och respekt för Marilyn Monroe och jag rekommenderar denna bok varmt!
Betyg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar