Jerusalem av Selma Lagerlöf

Nu är inte jag den som är särskilt förtjust i att skriva (eller läsa) recensioner på böcker, men jag måste bara dela med mig av mina tankar om den senaste boken som jag läste: Jerusalem av Selma Lagerlöf.

Jag lånade den på bibblan i oktober när jag hade fått reda på hur jag är släkt med Selma Lagerlöf men när det var dags att lämna tillbaka boken så hade jag faktiskt inte ens öppnat den. Så jag lånade om den, och lånade om den igen, tills det bara var 4 dagar kvar innan jag var tvungen att lämna tillbaka den. Då öppnade jag boken och började läsa och sedan kunde jag inte lägga den ifrån mig. 2,5 dagar senare var den utläst och jag imponerade faktiskt lite på mig själv med tanke på att den är 583 sidor, men den var så fantastiskt bra att jag glömde bort tiden. Jag älskar såna böcker, som suger tag i en, drar en in i boken och när man har läst ut boken så lever den kvar hos en. Precis så är det med Jerusalem.

Jag fascineras över hur författaren lyckas få mig så trollbunden av boken att när de nästan törstar ihjäl i Jerusalem så är jag precis lika torr i munnen som dem, och när Gabriel äntligen lyckas få Gertrud att dricka ett halvt glas vatten tvingas jag ut i köket för att själv klunka i mig ett glas friskt, kallt vatten. Aldrig har vattnet smakat så gott som då.

Eftersom boken är skriven 1901-1902 så är det nog svårt att få en mer autentisk bild av hur människorna hade det då och under senare delen av 1800-talet. Hur de pratar, hur de uttrycker sig, hur de känner för varandra, hur viktig gemenskapen i samhället är, hur de bor och klär sig, hur mycket religionen betyder för dem. Jag suger i mig all denna fakta från författaren och känner att visst har jag genom denna bok lärt känna mina egna släktingar något mer. Egentligen inte, för de är mest namn på ett papper, men jag kan ändå föreställa mig hur de hade det.

Den här boken är en av få böcker som för alltid kommer vara viktig för mig. Jag har några såna böcker som jag aldrig riktigt kan glömma, som berörde mig rejält på djupet och som jag faktiskt kan tänka mig att läsa om (jag läser aldrig om böcker i vanliga fall). Jerusalem kommer härmed vara en av dem böcker som jag kommer försöka få andra att läsa, precis varenda en som ber mig om ett boktips kommer få höra att "har du inte läst Jerusalem av Selma Lagerlöf så är det dags för det nu. Den boken har allt en bra bok ska ha, drama, kärlek, svartsjuka, historia, spänning, död, avundsjuka, förlåtelse, resor, beskrivningar av Sverige som får en att öppna ögonen och verkligen njuta av landskapet runt omkring en."

Jag förstår så väl varför Selma Lagerlöf som första kvinna fick Nobelpriset i litteratur 1909. Även om släktskapet oss emellan är 11 generationer bort så är jag ändå oerhört stolt över det. Jag hoppas att kanske någon bra gen som hon fick av vår gemensamma anfader, Magnus Petri Schivedius, även har hamnat hos mig, kanske kärleken till böcker.

Nu måste jag plöja igenom alla andra böcker som Selma Lagerlöf har skrivit och gärna någon biografi över denna fascinerande kvinna. En riktig feminist som tog sig in i männens värld och visade vart skåpet ska stå. Man kan inte annat än beundra henne och älska hennes böcker.

Jag måste besöka Mårbacka, hennes barndomsgård som hon i sitt testamente skrev skulle bevaras som en minnesgård för allmänheten. Tänk att allt är kvar precis som det var när hon levde där.

The Tale-Tell Heart av Edgar Allan Poe

Detta är, som säkert de flesta vet, en kortare novell. Jag köpte boken med alla Edgar Allan Poes samlade dikter och noveller i London, och killen tyckte att jag skulle börja med den klassiska novellen The Tale-Tell Heart.

Den handlar om en man som får för sig att han måste döda en gammal man för att han har ett obehagligt öga. Han står och kikar in på den sovande gamle mannen varje natt i en vecka tills den gamle till slut slår upp ögonen den 7:e natten. Då dödar han den gamle och gömmer hans kvarlevor under golvet i sitt kök.
Under hela novellen försöker mannen rättfärdiga sitt behov av att döda den gamle och att han minsann inte är psykiskt sjuk eftersom han kan tänka klart kring sitt handlande. Han är väldigt självsäker och lugn tills ångesten och samvetet hinner ikapp när polisen är på besök. Han tycker sig höra mannens hjärta dunka under golvplankorna...

Det var en väldigt modern novell och jag gillade den, fast det gick lite fort i slutet tycker jag. Jag kommer definitivt att läsa fler av Edgar Allan Poe nu när de finns hemma i den vackraste boken jag nånsin har sett!

Betyg:

Bilbo - en hobbits äventyr av J.R.R. Tolkien

Jag har aldrig varit ett fan av fantasy men eftersom min kille älskar Sagan om Ringen och Bilbo så halvt tvingade, halvt bad han mig att läsa åtminstone Bilbo, som är den lättaste av Tolkiens böcker. Sagt och gjort, läst blev den, men det går alltid lite segare när man känner sig "tvingad" att läsa en bok. Jag höll mig fast i att jag faktiskt gillar Sagan om Ringen-filmerna och lockade mig själv med att se Bilbo på bio efter att boken är utläst.

I Bilbo får man följa hobbiten Bilbo Bagger. Han lever ett fridfullt liv i sin lilla hobbithåla och gillar inte äventyr, precis som alla andra hobbitar. En dag invaderas hans hem av 13 st dvärgar och trollkarlen Gandalf. Dvärgarna ska ut på äventyr för att komma åt en skatt långt, långt bort och de behöver en tjuv som kan hjälpa dem. Gandalf tipsar om Bilbo och därför befinner de sig nu i hans hem. Efter en mindre fest hemma hos Bilbo (mot Bilbos vilja) så ger dem sig ut på äventyret, med visst motstånd från Bilbo.

Man får sedan följa de när de springer på troll, blir tillfångatagna av vättar, träffar på Beorn som är både man och björn, blir jagade av vargar, räddade av örnar, går genom den läskiga förtrollade skogen, blir tillfångatagna av jättespindlar, blir tillfångatagna av alver, rymmer från alverna, träffar på sjöfolket och till sist när de ska stjäla skatten från draken.

Detta är en klassiker och jag är glad att jag nu har läst den, men mer än en stunds trevlig läsning gav den mig inte. Kanske är jag för gammal för boken, kanske har den mist sin charm en aning eftersom jag har filmerna i levande minne och de är betydligt häftigare.

Betyg:

Läsningen

Läsningen går väldigt bra just nu, trots två sega böcker. Min kille "tvingade" mig att läsa Bilbo av J.R.R. Tolkien och visst var den helt okej men inte min typ av genre. Sedan håller jag även på med Roseanna av Sjöwall/Wahlöö och även om språket är modernt för att vara skrivet 1965 så är det på tok för snabba vändningar i boken för min smak. Jag tappar bort vem det är som pratar och eftersom jag inte har fått någon personbeskrivning av karaktärerna i boken så fastnar dem inte. Är det en kollega till Beck? Hans chef? En medarbetare på orten där mordet begicks? Jag har ingen aning.
Jag ska verkligen försöka läsa ut Roseanna ändå eftersom man nästan "bör" ha läst den.

För att unna mig själv lite läsnjutning mitt i allt tvånget så började jag på A dance through time av Lynn Kurland. Jag minns inte hur jag hittade henne men jag vet att hon jämfördes med Diana Gabaldon och jag älskar ju hennes böcker så jag var väldigt sugen på denna. Ord kan knappt beskriva den fantastiska känslan som infinner sig när jag läser denna bok! Jag älskar den! Den handlar om Elizabeth (fint namn!) från 1996 i New York som på något sätt reser genom tiden och hamnar i Skottland år 1311. Där träffar hon klanledaren Jamie...
Jag längtar efter att få fortsätta läsa den och det är riktigt svårt att lägga den ifrån sig. Nu ska jag se till att få tag på hennes andra böcker :)

Tematrio - Nobelpriset

Idag i Lyrans Tematrio får vi följande uppmaning:

Berätta om tre Nobelpristagare du gillar eller är nyfiken på!

Jag har inte läst så många Nobelpristagare (4 st), desto fler är jag nyfiken på!

1. Sigrid Undset har jag läst och tyckte väldigt mycket om hennes bok "Kristin Lavransdotter". Tror att jag läste om den flera gånger, trots tjockleken på boken.

2. Selma Lagerlöf borde jag ha läst någon gång men jag kan inte komma på vilken bok det skulle vara. Därför har jag lagt till de flesta av hennes böcker på min att-läsa-lista.

3. Sedan står det mellan två författare; Rudyard Kipling och Albert Camus. Jag älskade filmen "Djungelboken" och jag har läst förkortade och förenklade varianter av den. Därför är jag väldigt sugen på att läsa om den, kanske t.o.m. på engelska. En av mina bästa vänner älskar Albert Camus böcker och hon har övertalat mig att jag måste läsa boken "Pesten".

Erikskrönikan: Redigering, inledning och kommentar av Sven-Bertil Jansson

Jag tyckte att det lät väldigt intressant att läsa "Erikskrönikan" eftersom den är från 1300-talet och berättar om Sveriges historia. Tyvärr var den lite tråkig och svårläst. Den är skriven på riktigt gammal svenska så många gånger var det svårt att förstå vad texten egentligen betydde. Häftigt att den är skriven på vers och jag fascineras över hur gammal texten faktiskt är.

"Erikskrönikan" börjar med hertig Erik Eriksson och slutar med Magnus Eriksson. Man tror att det var hertig Erik, son till Magnus Ladulås, som lät påbörja krönikan eftersom den till stora delar handlar om honom och förställer honom i väldigt god dager.

Jag blir förvirrad av alla Erik, Magnus och Birger som förekommer. Det finns två uppsättningar syskon från olika perioder som heter samma sak och råkade ut för liknande händelser.

Räddningen var inledningen och kommentarerna i slutet av boken. De gjorde boken begriplig men tyvärr inte mer intressant för det. Jag föredrar nog egentligen historiska fakta invävd i romanform.

Betyg:

Det allra heligaste av William Faulkner

William Faulkner fick Nobelpriset i litteratur 1949 och eftersom jag försöker förkovra mig i fler Nobelpristagare så passade hans bok "Det allra heligaste" mig perfekt. Jag tänkte att den ruggiga berättelsen om en flicka som blir bortförd och nedbryten av ett gäng våldsmän kan säkert väga upp det ev svåra språket.

Boken börjar med att karaktären Popeye träffar en man, Benbow, vid en å i skogen av en slump. Mannen visar sig vara advokat och han följer med Popeye hem för att äta och dricka. Detta får bara ett litet utspel i början av boken men är av betydelse i mitten av boken, då Benbow åtar sig att vara advokat åt Goodwin.
Popeye bor i en enslig stuga i skogen med ett gäng andra män. Jag tror att de är 4-5 män (Popeye, Lee/Goodwin, Tommy, Van), en riktigt gammal man och en kvinna, Ruby, men eftersom de verkar byta namn på varandra/kalla varandra för fel namn så är det svårt att veta exakt hur många de är. De livnär sig bl.a. på tillverkning av hembränt.

En kväll är studentskan Temple ute och dansar med en man vid namn Gowan. Han skjutsar hem henne efteråt och de bestämmer träff dagen efter. På vägen hem träffar Gowan på Popeyes gäng och han får/köper (oklart) sprit av dem som han verkar förtära på en restaurang tillsammans med dem. Han blir redlöst berusad och vaknar upp dagen efter på en tågstation där han ska möta Temple. När de träffas så är det enda han kan tänka på att han måste åka till Popeyes stuga för att skaffa mer sprit, så Temple får snällt följa med.

När Gowan och Temple närmar sig stugan med bilen (han kör rattfull) så kör han rakt in i ett omkullvällt träd och bilen hamnar upp och ner. De klarar sig och möts upp av några av Popeyes gäng som följer de till stugan. Där super sig Gowan ännu fullare och Temple känner sig utlämnad till Ruby som är väldigt oförskämd mot henne. Hon känner även av att stämningen blir hotfullare och särskilt Popeye och Van börjar bete sig obehagligt mot henne. Hon stängs in i ett rum och samtidigt blir det bråk mellan Gowan och Van. Tommy och Goodwin försöker avbryta bråket och jag får känslan av att de är "goda".

En av dessa män blir dödad och Goodwin blir anklagad för mordet. Benbow åtar sig att vara advokat åt honom, mest för Rubys skull eftersom han verkar vara förtjust i henne. Hon är dock tillsammans med Goodwin.
Man får följa Benbows försök att reda upp vad som har hänt och försöka hitta det enda vittnet, Temple, som har försvunnit tillsammans med Popeye.

Jag har lite svårt att förstå svängarna i boken. Först verkar Popeye hotfull mot Benbow och jag får känslan att mannen tvingas med till Popeyes stuga, men väl där beter de sig som vänner. Likadant med Goodwin som först försvarar Temple mot Van och Popeye, men sedan själv verkar ge sig på henne. Så håller det på genom hela boken, en person som är god i ena stunden blir ond i nästa och det har jag svårt att greppa ibland.
Det hoppas friskt mellan både karaktärerna och handlingen. Jag har svårt att hänga med vem det är som säger vad, och mitt i en situation så byter helt plötsligt författaren till en helt ny situation och jag får inte veta hur det gick i den första. Dessa snabba svängningar förstör sammanhållningen av boken för mig. Jag blir förvirrad och hänger inte med i handlingen.

Ex:
På sid 78-79 i boken utspelas en dialog mellan herr och fru Goodwin där han säger klart och tydligt att han ska gå till grannen och låna telefonen för att ringa sheriffen. Hon ska stanna kvar vilket hon inte säger emot. Sedan är det ändå hon som står hos grannen och ringer sheriffen, inte han...

Deras beteenden är lite underliga ibland men det kan ha att göra med att boken skrevs på 50-talet.
Konstiga påståenden dyker upp ibland såsom detta:

"... och han undrade varför kvinnor, då de lämnar ett hus, tar bort alla lampskärmar, även om de inte rör nånting annat."

Jag har aldrig hört talas om att kvinnor förr i tiden gjorde detta. Är det ett påhitt av författaren eller hans sneda bild på kvinnor?

Om det inte hade varit för tågresan på 20 min/dag (det är ungefär så länge som boken kan hålla kvar mitt intresse och fokus) så hade den aldrig blivit utläst.

Betyg:

Bokshopping i London

London var underbart och jag hann faktiskt in på bokhandeln Foyles. Det blev sammanlagt 10 st böcker! Min fina kille ställde upp som bokbärare och det var tur för böckerna vägde nog 10 kg om inte mer...


Jag hittade de böckerna av min favoritförfattare Tess Gerritsen som jag inte har läst och inte har hittat i Sverige innan. Vilken lycka!

Jag hittade även de senaste böckerna av min andra favoritförfattare Patricia Cornwell. Vanligtvis gillar jag inte inbundna böcker men eftersom den allra senaste boken var signerad av Patricia Cornwell så gjorde jag ett undantag. Jag blev lite starstrucked där ett tag. Tänk att hon har hållit i min bok och skrivit i den!!



Sedan hittade jag läderinbundna klassiker från Barnes and Noble! 

De var så vackra så jag var tvungen att köpa dem. Dessutom har jag inte läst någonting av Edgar Allan Poe eller Frankenstein av Mary Shelley. Jag är osäker på om jag har läst någonting från Charles Dickens under skoltiden och det enda från Jane Austen som jag har läst är Stolthet och fördom. Med tanke på tjockleken på böckerna så lär de räcka ett tag..

Bokbloggsjerka 12-15 okt

Det var ett tag sedan jag var med på Bokbloggsjerka, så jag tänkte att det var dags igen. Denna gång efterfrågas följande:

Var det rätt person som kammade hem Nobelpriset?

Hur många böcker finns just nu i din att-läsa-hög?

När det gäller Nobelpriset måste jag skamset erkänna att jag inte är så insatt i vilka som är kandidater varje år.
Den enda som jag har läst och som jag vet att många har förutspått för Nobelpriset är Joyce Carol Oates. Hennes böcker älskar jag.
Jag har dessutom fått Mario Vargas Llosas "Bockfesten" och Thomas Tranströmers samlade dikter i present av min killes mormor, så de måste jag läsa. Någon gång...

***Uppdatering***
Jag har faktiskt läst 4 st Nobelpristagare: Sigrid Undset, Pär Lagerkvist, Imre Kertész och William Faulkner.
När det gäller antal böcker i min att-läsa-hög så har jag tre pågående böcker, ca 10 böcker på mitt nattduksbord som ska läsas snarast och ca 240 olästa böcker i min bokhylla... Jag läser ungefär 30 böcker om året. Så om 8 år har jag nog tagit mig igenom alla olästa böcker hemma, men känner jag mig själv rätt så kommer det tillkomma nya samt lånas lite från biblioteket under tiden...

Blonde av Joyce Carol Oates

Handling
Den 3 augusti 1962 ringde Döden på dörren till 12305 Fifth Helena Drive i Los Angeles. Morgonen därpå hittades Marilyn Monroe död i sitt hem, bara 36 år gammal. Det blev årets nyhet, större än Kuba-krisen några veckor senare. Och spekulationerna började. Under de snart fyrtio år som gått sedan dess har många försök gjorts att teckna hennes levnadsöde: ett övergivet och ensamt barn utan fotfäste i livet, psykiskt labil mor, okänd far, fosterhem, en kanske alltför snabb lysande karriär, drogmissbruk, olyckliga äktenskap, aborter och förtal.

Den här boken är något helt annat. Den ger sig inte ut för att vara en biografi. Det är en storslagen och inlevelsefull roman, där Joyce Carol Oates ger röst åt barnet, kvinnan och den undergångsdömda celebriteten. Ett närgånget porträtt av en känslig och begåvad ung kvinna som skapar och omskapar sin identitet på ett till sist förödande vis. Kanske på sitt sätt det sannaste vittnesmålet någonsin om Norma Jean Baker, som av Hollywood stöptes om till den amerikanska Drömflickan – dyrkad världen över.

Iskalla inblickar ges i en filmindustri som både när och förtär sina offer, liksom långt ifrån smickrande bilder av de mäktiga männen i Norma Jeans liv: Joe DiMaggio, Arthur Miller, John Kennedy och många andra.

Mina tankar
Den här boken räknas nog nästan som en klassiker och den är verkligen fantastisk! Man sitter fastklistrad vid boken genom alla 862 sidorna och inte en enda gång tappade jag fokus eller tröttnade. Även om den inte är en biografi så får du en inblick i hur Marilyn Monroes liv kan ha varit.

Jag kände med en gång en stark samhörighet med Marilyn och när jag läste om den lilla flickan som inte fick tillräckligt med kärlek och tillit, och som sedan blev en ung, osäker kvinna så ville jag bara krama om henne. När hon blir utnyttjad av så väl fotografer som bara vill tjäna pengar på henne, och filmbolagsbossar som vill utnyttja hennes kropp blir jag så ledsen och arg.

Jag hade svårt att koppla den blyga Marilyn med alla foton och filmer som man har sett på henne genom åren, men när det beskrivs hur Norma Jeane "plockar fram och blir Marilyn" framför spegeln så fick jag ändå ihop det.

När man läste om vissa kända personer, motspelare och regissörer (som inte alltid stod med sina namn utan endast med initialer) så googlade jag fram dem för att få en bild av personen och likadant med filmerna. När en viss scen återberättades så var jag tvungen att titta på youtube efter det som beskrevs i boken.

Jag fick en helt ny förståelse och respekt för Marilyn Monroe och jag rekommenderar denna bok varmt!

Betyg

Mini-recension

Såhär tycker jag om de böcker som jag hittills har läst under 2012:

Joyce Carol Oates - Blonde
5/5 Fantastisk bok! Kändes verkligen som att jag fick lära känna Marilyn Monroe.

Patricia Cornwell - Flyg fula fluga
5/5 Älskar alla Cornwells böcker om rättsläkaren Kay Scarpetta.

Marilyn Monroe - Fragment
3/5 Intressant att läsa Marilyns dikter och brev men inte så spännande.

Philippa Gregory - The red queen
3/5 Jag brukar älska Philippa Gregorys böcker men just denna var ingen höjdare. Det var svårt att känna sympati med drottning Margaret Beaufort och handlingen var ganska trist. Tyckte bättre om Den vita drottningen och hoppas att nästa bok i serien, The Lady of the Rivers, blir bättre.

Alexandra Potter - Me and Mr Darcy
4/5 Det här var andra boken som jag läste av Alexandra Potter och hon skriver så otroligt roliga, lättlästa chiclit-böcker!

Jane Austen - Stolthet och fördom
4/5 En klassiker som jag äntligen tog mig tid att läsa. Väldigt bra bok. Kändes ganska modern i vissa lägen, men jag förstår inte hypen med Mr Darcy.

Mats Strandberg, Sara Bergmark - Cirkeln
2/3 Jag vet att det är en ungdomsbok men enligt recensionerna skulle den inte kännas som en sådan. Helt fel, den är väldigt barnslig och gav mig ingenting.

Suzanne Collins - Hungerspelen
5/5 Fantastisk bok! Jag fastnade med en gång och kunde sedan inte sluta läsa den. De sista sidorna läste jag från bussen och hem i skenet från gatulamporna. Katniss är väldigt enkel att gilla, en power-brud, och handlingen är ruskigt spännande! Frågan är bara om de andra två delarna i triologin är lika bra?