Jag lånade den på bibblan i oktober när jag hade fått reda på hur jag är släkt med Selma Lagerlöf men när det var dags att lämna tillbaka boken så hade jag faktiskt inte ens öppnat den. Så jag lånade om den, och lånade om den igen, tills det bara var 4 dagar kvar innan jag var tvungen att lämna tillbaka den. Då öppnade jag boken och började läsa och sedan kunde jag inte lägga den ifrån mig. 2,5 dagar senare var den utläst och jag imponerade faktiskt lite på mig själv med tanke på att den är 583 sidor, men den var så fantastiskt bra att jag glömde bort tiden. Jag älskar såna böcker, som suger tag i en, drar en in i boken och när man har läst ut boken så lever den kvar hos en. Precis så är det med Jerusalem.
Jag fascineras över hur författaren lyckas få mig så trollbunden av boken att när de nästan törstar ihjäl i Jerusalem så är jag precis lika torr i munnen som dem, och när Gabriel äntligen lyckas få Gertrud att dricka ett halvt glas vatten tvingas jag ut i köket för att själv klunka i mig ett glas friskt, kallt vatten. Aldrig har vattnet smakat så gott som då.
Eftersom boken är skriven 1901-1902 så är det nog svårt att få en mer autentisk bild av hur människorna hade det då och under senare delen av 1800-talet. Hur de pratar, hur de uttrycker sig, hur de känner för varandra, hur viktig gemenskapen i samhället är, hur de bor och klär sig, hur mycket religionen betyder för dem. Jag suger i mig all denna fakta från författaren och känner att visst har jag genom denna bok lärt känna mina egna släktingar något mer. Egentligen inte, för de är mest namn på ett papper, men jag kan ändå föreställa mig hur de hade det.
Den här boken är en av få böcker som för alltid kommer vara viktig för mig. Jag har några såna böcker som jag aldrig riktigt kan glömma, som berörde mig rejält på djupet och som jag faktiskt kan tänka mig att läsa om (jag läser aldrig om böcker i vanliga fall). Jerusalem kommer härmed vara en av dem böcker som jag kommer försöka få andra att läsa, precis varenda en som ber mig om ett boktips kommer få höra att "har du inte läst Jerusalem av Selma Lagerlöf så är det dags för det nu. Den boken har allt en bra bok ska ha, drama, kärlek, svartsjuka, historia, spänning, död, avundsjuka, förlåtelse, resor, beskrivningar av Sverige som får en att öppna ögonen och verkligen njuta av landskapet runt omkring en."
Jag förstår så väl varför Selma Lagerlöf som första kvinna fick Nobelpriset i litteratur 1909. Även om släktskapet oss emellan är 11 generationer bort så är jag ändå oerhört stolt över det. Jag hoppas att kanske någon bra gen som hon fick av vår gemensamma anfader, Magnus Petri Schivedius, även har hamnat hos mig, kanske kärleken till böcker.
Nu måste jag plöja igenom alla andra böcker som Selma Lagerlöf har skrivit och gärna någon biografi över denna fascinerande kvinna. En riktig feminist som tog sig in i männens värld och visade vart skåpet ska stå. Man kan inte annat än beundra henne och älska hennes böcker.
Jag måste besöka Mårbacka, hennes barndomsgård som hon i sitt testamente skrev skulle bevaras som en minnesgård för allmänheten. Tänk att allt är kvar precis som det var när hon levde där.
Handling
Hammarbypolisen i Stockholm måste handla snabbt. På kort tid inträffar det två mord som båda hamnar på kriminalkommissarie Conny Sjöbergs bord.
En sextonårig flicka med trassliga familjeförhållanden hittas strypt på en toalett på en Finlandsfärja. Kvar finns hennes lillasyster som befinner sig i en situation ingen fjortonåring borde behöva hamna i.
Under ett joggingpass finner polisen Petra Westman ett svårt medtaget spädbarn i en buske och i närheten påträffas en kvinna utan id-handlingar död.
Samtidigt vaknar en treårig flicka en morgon och finner att hon är alldeles ensam. Hennes pappa är utomlands och alla tecken tyder på att hennes mamma har tagit lillebror med sig och flyttat därifrån. Hanna är ensam kvar, inlåst i lägenheten. Och tiden går.
Mina tankar
Jag fullkomligt älskar författarens sätt att skriva på!! Det är snabba vändningar och intressant handling som gör att man slukar boken på nolltid. Det går inte att lägga ifrån sig den, man måste läsa ut den med en gång, annars går man bara runt och undrar hur det ska gå.
Jag gillar att det inte bara är morden och utredningen kring dem som håller mig fast utan även polisernas privatliv, speciellt Petras våldtäkt och jakten på våldtäktsman nr 2, samt Conny och hans fascination över den rödhåriga Margit.
Det här är för mig en deckare när den är som bäst. Jag kommer definitivt fortsätta läsa Carin Gerhardsens böcker och rekommenderar de varmt till alla!
Betyg
Handling
Skrämmande nära verkligheten.
Hur mycket är ett liv värt? Skulle du kunna döda en annan människa om du fick tillräckligt mycket pengar? Och om du hade valet att rädda ditt eget barns liv eller livet på ett barn du aldrig träffat, vad hade du valt?
Liket av en tonåring hittas strax utanför Brightons kust. Strax därefter påträffas ytterligare två döda kroppar. Gemensamt för de tre är att samtliga saknar inre organ.
Samtidigt vårdar en orolig mamma i Brighton sin allt sjukare tonåriga dotter. Det enda som kan rädda henne nu är en organdonation. Tiden är alltför knapp och kön är lång men en tillräckligt desperat mor kan hitta andra vägar …
Roy Grace utreder mordet på de tre ungdomarna och spåret för honom till Rumänien och till utsatta gatubarn, beredda att tro på vad som helst som till synes omtänksamma människor lovar dem.
Mina tankar
Jag blev lite besviken på denna bok av Peter James eftersom jag verkligen brukar gilla hans böcker. Enligt mig var den en aning seg och fångade mig aldrig riktigt. Jag gillar deckare med ett snabbare tempo. En av de saker i Peter James böcker som får mig att återkomma gång på gång är att jag vill veta vad som hände med hans första fru Sandy. I denna bok får man mer information än vanligt och det känns som att upplösningen på detta är inom en nära framtid, så jag kommer att fortsätta läsa hans böcker. Förhoppningsvis var bara denna bok en liten dipp och jag hoppas att nästa, Död som du, är mycket bättre.
Betyg
Handling
Angie är tretton när hon försvinner från ett scoutläger. I nästa ögonblick står hon framför dörren till sitt hem, hon har varit borta i tre år. Hon minns ingenting men de fula, röda ärren som slingrar sig kring hennes handleder och anklar vittnar om händelserna. En skrämmande och samtidigt fascinerande psykologisk thriller för unga vuxna om konsekvenserna av övergrepp. Men också om att våga acceptera den man är, eller snarare: delarna av vilka man består.
Mina tankar
Det här är en läskig och obehaglig psykologisk thriller om övergrepp på barn och de konsekvenser såna trauman kan få. Det var intressant att läsa om hur hjärnan kan fungera för att man ska kunna överleva en sådan hemsk upplevelse. Boken kändes särskilt aktuell med tanke på händelser som man har läst om i tidningarna på sista tiden (t.ex. de tre kvinnorna i Cleveland som var kidnappade och inlåsta i 10 år)
Det gick inte att lägga ifrån sig boken så jag läste ut den på en kväll. Även om detta räknas som en ungdomsbok så funkar den bra för vuxna också.
Betyg
Handling
Varje dag smugglas unga kvinnor över nationsgränserna. Oxana var en av dem.
I sin självbiografiska bok Såld berättar Oxana Kalemi osminkat om sin påtvingade resa genom prostitutionens och människohandelns Europa. Det är närmast olidlig läsning om en av vår tids värsta orättvisor: trafficking.
Oxana växer upp i ett fattigt Ukraina på 1990-talet. Hon gifter sig i unga år och föder i snabb följd tre barn. När hennes man, som inte är mycket till familjefar, hamnar i fängelse får Oxana äntligen en chans att leva ett bättre liv. Men fagra löften om hjälp från "väninnor" visar sig snart vara fällor. Erbjudandet om ett välbetalt jobb på en nattklubb i utlandet leder till prostitutionsmaffian i Rumänien-- och detta blir början på en helvetesresa genom den organiserade europeiska prostitutionsindustrins nätverk, från hallick till hallick ...
Tack vare engagerade brittiska poliser och socialarbetare är Oxana Kalemi idag en fri kvinna. Hon har fått uppehållstillstånd i England, och hoppas snart kunna ta dit sina barn.
Mina tankar
Jag visste ju att den här boken skulle vara vidrig och obehaglig att läsa, så jag vet inte riktigt varför jag envisades med att läsa den. Boken gick snabbt att läsa eftersom jag ville veta hur det skulle gå för Oxana och hennes barn. Det enda som störde mig var hur lättlurad Oxana var, men å andra sidan är det enkelt för mig som sitter med mer info än vad hon gjorde, att tänka så. För mig skulle det vara otänkbart att lämna mina små barn, men uppenbarligen såg inte Oxana någon annan utväg. Jag störde mig också på att hon fick sitt första barn när hon själv var ett barn, men sexualupplysningen var kanske inte vad den borde vara i Ukraina på 90-talet...
Hur som helst ska ingen flicka/kvinna behöva uppleva det hon gjorde och jag är väldigt glad för hennes skull att hon mår bra idag (vad jag kan se när jag googlar på henne så är hon numera gift och har återförenats med sin son Pasja men jag vet inte om hon har fått tillbaka sonen Sasja och dottern Luda).
Betyg
Handling
Yrsa - den glömda drottningen, är en roman i bästa Margit Sandemo-stil: en fartfylld och underhållande historia med dokumentära inslag. Den utspelar sig bland gamla nordiska kungasläkter, och handlingen är förlagd till flera historiska platser i det som senare blev Sverige, Danmark och Norge. I denna historia färdas vi såväl över Mälarens vatten som Östersjön och Nordsjön. Huvudpersonen, Drottning Yrsa, är Margit Sandemos egen anmoder.
Folkvandringstiden kallades den, den förhistoriska tiden i Norden från 400 - ca 600 e. Kr. Otaliga är historierna om den tidens manliga hjältar, otaliga är sägnerna om deras bedrifter - grova och brutala. Gamla riken utplånas och nya uppstår. Men Yrsas saga berättar också om en annan tid, en tid av värme och ömhet, bort från krig och grymhet.
Ännu styr Oden och Tor människorna, även om någon har hört om en annan Gud.
Drottning Yrsa är en av få starka kvinnor från denna krigiska perioden. Hon strålar som ett ljuvt ljus i en mörk, mörk tid. Hon blir drottning i två riken, hon blir svearnas drottning och sedan gift med danekungen Helge. Men båda hennes män är i krig. Krigens färger är rött och svart - och Yrsas liv blev något helt annat än de mjuka drömmar hon hade då hon var ung.
Mina tankar
Det här är faktiskt den första boken som jag läser av Margit Sandemo. Jag har varit lite sugen på att läsa Sagan om Isfolket men det har inte blivit av (böckerna finns inte på biblioteket). Det kändes också lite mindre skräckinjagande att börja med en fristående bok istället för en serie på ca 40 böcker.
Det som gjorde att jag fastnade för denna bok var att huvudpersonen faktiskt har funnits på riktigt och att författaren kan visa på hur släktskapet ser ut.
Jag gillar verkligen handlingen även om jag kan störa mig på att Yrsa är lite för perfekt. Hon är vacker, godhjärtad och läkekunnig. Då tycker jag att hennes "syster" Eygló känns mer verklig och sympatisk.
Boken är väl värd att läsa, spännande och full av historia.
Betyg
Det har skrivits mycket om denna bok och hyllade böcker blir jag alltid sugen på att läsa. Tyvärr tycker inte jag att denna är lika bra som de flesta verkar tycka. Den är intressant och en riktigt bra bok om feminism - vilket verkligen behövs i vårt samhälle eftersom själva ordet har fått en sådan negativ klang.
Man får följa Caitlin från 13 års ålder, när hon träffar sin första pojkvän, skaffar sitt första jobb, sin första lägenhet, hur hon träffar sin man, gifter sig och får barn.
Hon har ett humoristiskt språk och jag tycker om hennes sätt att göra feminism till något ganska enkelt som borde finnas hos varje kvinna. Det handlar ju främst om att man ska få välja hur man vill se ut och vad man vill göra, och inte påverkas av vad som är rätt eller fel enligt samhället. Sedan är det ju självklart att kvinnor och män ska ha samma rättigheter men även skyldigheter.
Det behövs helt klart någon som Caitlin som kan ändra den negativa synen på feminism.
Här är två av hennes klockrena citat som jag älskade:
We need to reclaim the word 'feminism'. We need the word 'feminism' back real bad. When statistics come in saying that only 29% of American women would describe themselves as feminist - and only 42% of British women - I used to think, What do you think feminism IS, ladies? What part of 'liberation for women' is not for you? Is it freedom to vote? The right not to be owned by the man you marry? The campaign for equal pay? 'Vogue' by Madonna? Jeans? Did all that good shit GET ON YOUR NERVES? Or were you just DRUNK AT THE TIME OF THE SURVEY?
och
But, of course, you might be asking yourself, 'Am I a feminist? I might not be. I don't know! I still don't know what it is! I'm too knackered and confused to work it out. That curtain pole really still isn't up! I don't have time to work out if I am a women's libber! There seems to be a lot to it. WHAT DOES IT MEAN?'
I understand.
So here is the quick way of working out if you're a feminist. Put your hand in your pants.
a) Do you have a vagina? and
b) Do you want to be in charge of it?
If you said 'yes' to both, then congratulations! You're a feminist.
För mig var denna bok bra eftersom jag är precis så som hon beskriver i citatet ovan - osäker på om jag är en feminist eftersom jag inte riktigt vet vad det står för och inte har tid att ta reda på det. Men numera vet jag, så tack Caitlin :)
Betyg:
Jag minns inte exakt hur jag hittade denna författare men jag är så oerhört lycklig över att jag gjorde det. Den här boken är en av de bästa som jag har läst någonsin!
Den handlar om en kvinna, Elizabeth, som bor i New York år 1996. Hon arbetar som författare och försöker skriva en roman som ska utspela sig i Skottland. Efter en romantisk dröm om en skotsk klanledare hör hon hans röst omkring sig i vaket tillstånd. Hon flyr sin lägenhet till parken för att hitta inspiration till sin bok, slumrar till på en bänk i solen och vaknar år 1311 i Skottland!
De första hon möter blir självklart misstänksamma mot henne eftersom hon är klädd på ett underligt sätt och befinner sig ensam i skogen alldeles för nära MacLeods borg. De för henne till borgen där hon träffar klanledaren James MacLeod. Eftersom de har sett varandra i en dröm så blir båda förvirrade när de träffas i verkligheten, men James hanterar det inte så bra. Han tror att hon är en häxa och kastar henne i fängelsehålan och det krävs mycket övertalning från hans närmaste man för att ta upp henne därifrån.
Hon försöker sedan vänja sig vid det hårda livet i Skottland under 1300-talet eftersom det verkar omöjligt att ta sig hem igen...
Man får följa Elizabeth och James när kärleken börjar spira mellan dem och alla äventyr som de är med om. Om denna bok ska jämföras med någon så blir det helt klart Diana Gabaldons bok Främlingen.
Det jag älskar mest med den här boken är hur verklighetstrogen den är. Livet är rått och hårt, männen stinker och är fula i munnen, maten är inget vidare, det är kallt och blåsigt, James vet inte alls hur man är romantisk eller en gentleman eftersom han är en krigare.
Språket är fantastiskt! Det är kvicka repliker och när de från 1300-talet talar så känns språkformuleringen äldre än när Elizabeth talar.
Det här är lätt den bästa boken som jag har läst på länge! Eftersom jag har beställt hem flera böcker av Lynn Kurland, och alla böcker är en avslutande historia men karaktärerna återkommer, så har jag många härliga läsupplevelser att se fram emot!
Betyg:
Detta är, som säkert de flesta vet, en kortare novell. Jag köpte boken med alla Edgar Allan Poes samlade dikter och noveller i London, och killen tyckte att jag skulle börja med den klassiska novellen The Tale-Tell Heart.
Den handlar om en man som får för sig att han måste döda en gammal man för att han har ett obehagligt öga. Han står och kikar in på den sovande gamle mannen varje natt i en vecka tills den gamle till slut slår upp ögonen den 7:e natten. Då dödar han den gamle och gömmer hans kvarlevor under golvet i sitt kök.
Under hela novellen försöker mannen rättfärdiga sitt behov av att döda den gamle och att han minsann inte är psykiskt sjuk eftersom han kan tänka klart kring sitt handlande. Han är väldigt självsäker och lugn tills ångesten och samvetet hinner ikapp när polisen är på besök. Han tycker sig höra mannens hjärta dunka under golvplankorna...
Det var en väldigt modern novell och jag gillade den, fast det gick lite fort i slutet tycker jag. Jag kommer definitivt att läsa fler av Edgar Allan Poe nu när de finns hemma i den vackraste boken jag nånsin har sett!
Betyg:
Jag har aldrig varit ett fan av fantasy men eftersom min kille älskar Sagan om Ringen och Bilbo så halvt tvingade, halvt bad han mig att läsa åtminstone Bilbo, som är den lättaste av Tolkiens böcker. Sagt och gjort, läst blev den, men det går alltid lite segare när man känner sig "tvingad" att läsa en bok. Jag höll mig fast i att jag faktiskt gillar Sagan om Ringen-filmerna och lockade mig själv med att se Bilbo på bio efter att boken är utläst.
I Bilbo får man följa hobbiten Bilbo Bagger. Han lever ett fridfullt liv i sin lilla hobbithåla och gillar inte äventyr, precis som alla andra hobbitar. En dag invaderas hans hem av 13 st dvärgar och trollkarlen Gandalf. Dvärgarna ska ut på äventyr för att komma åt en skatt långt, långt bort och de behöver en tjuv som kan hjälpa dem. Gandalf tipsar om Bilbo och därför befinner de sig nu i hans hem. Efter en mindre fest hemma hos Bilbo (mot Bilbos vilja) så ger dem sig ut på äventyret, med visst motstånd från Bilbo.
Man får sedan följa de när de springer på troll, blir tillfångatagna av vättar, träffar på Beorn som är både man och björn, blir jagade av vargar, räddade av örnar, går genom den läskiga förtrollade skogen, blir tillfångatagna av jättespindlar, blir tillfångatagna av alver, rymmer från alverna, träffar på sjöfolket och till sist när de ska stjäla skatten från draken.
Detta är en klassiker och jag är glad att jag nu har läst den, men mer än en stunds trevlig läsning gav den mig inte. Kanske är jag för gammal för boken, kanske har den mist sin charm en aning eftersom jag har filmerna i levande minne och de är betydligt häftigare.
Betyg:
Den här boken fick jag av min kollega när hon städade ur sina bokhyllor för att flytta till Frankrike. Jag hade aldrig hört talas om den tidigare men ju närmare jul vi kom desto fler bokbloggare skrev att den var den ultimata julboken. Klart att man blev nyfiken, och för att få lite extra julkänsla så började jag läsa den.
Det var en söt liten historia som började inte fullt så trevligt med en sjuk man, Oswald Campbell. Han växte upp på ett barnhem, var nu skild och hade inga barn. Hans liv kändes ganska innehållslöst och nu fick han dessutom reda på att han var döende och hade inte långt kvar att leva. Hans doktor tipsade om en liten kurort, Lost River, dit hans pappa hade skickat sina patienter med lungproblem. Sagt och gjort, Oswald ringde dit, fick efter lite omständigheter tag på en Frances som ordnade rum åt honom hos en Betty.
Lost River beskrivs som en helt underbar plats och alla som bor där är så mysiga och trevliga. Oswald finner sig snabbt till rätta och får många nya vänner. Han slutar dricka och röka, börjar studera fåglar och senare även måla av dem.
Livet flyter sakta på i den lilla byn och efter ett tag kretsar handlingen mest kring den lilla fattiga flickan och fågeln Jack.
Boken är väldigt lättläst och egentligen ganska innehållslös, men det är en söt liten berättelse. Det som stannar kvar längst hos mig är den härliga platsen och den gemytliga gemenskapen.
Man kan luras att tro att hela boken utspelas under julen men så är inte fallet.
Författaren har även skrivit boken som ligger till grund för filmen med samma namn: Stekta gröna tomater.
Betyg:
Jag är alltid lite rädd när jag ska läsa en bok som har blivit höjd till skyarna av både kritiker och bokbloggare. Vissa gånger har boken levt upp till förväntningarna (Hungerspelen), andra gånger har jag blivit grymt besviken (Divergent).
Denna bok utspelar sig i framtiden där man har kommit underfund med att kärlek är en sjukdom och dessutom uppfunnit ett botemedel mot det. Man kan få botemedlet först när man fyller 18 år eftersom ingreppet kan vara farligt om det görs vid en yngre ålder. I princip innebär ingreppet att man skär bort en del av hjärnan.
När man väl har genomgått behandlingen blir alla känslor avtrubbade så det är ovanligt med starka känslouttryck och kramar.
Innan man fyller 18 får man göra en utvärdering där det bestäms vilka partners som är lämpliga för en.
När jag skriver ner dessa rader låter det helt sjukt men författaren lyckas med konststycket att få denna värld att kännas verklig, att kärlek verkligen är något som man borde vara rädd för att bli smittad av.
Vi får följa Lena, 17 år, som ser fram emot sin behandling. Hennes mamma hade "sjukdomen" och behandlingen bet aldrig på henne. Vid tredje försöket fick hon inte ens bedövning och det var så plågsamt att hon till slut tog livet av sig. Lena och hennes syster Rachel fick växa upp hos sin moster och sina kusinbarn Gracie och Jenny.
Lena och hennes bästa kompis Hana älskar att springa/löpträna och de står varandra lika nära som systrar. En dag träffar de på en vakt i deras egen ålder, Alex. Han är botad och därmed ofarlig, och Lena fortsätter att träffa honom på egen hand. Men det finns mer djup och historia hos Alex än vad hon först tror, och han får henne att börja tvivla på att kärlek verkligen är en sjukdom. Helt plötsligt längtar hon inte längre efter sin behandling - hon ser på den med fasa...
Jag tyckte verkligen om den här boken! I början var den ganska seg och lite väl ungdomlig för min smak, men sedan tog den fart. I slutet kunde jag inte lägga ifrån mig boken och jag blev faktiskt chockad över vissa saker som kom fram om Lenas familj..
Jag tyckte väldigt mycket om karaktärerna i boken och visst anade jag att Alex var annorlunda redan från början, men inte exakt hur.
Slutet var totalt oväntat och jag kände en enorm tomhet när boken var slut. Tänkte först kasta mig på bok nr 2, Pandemonium, på engelska, men fuskade istället och googlade på bokrecensioner på den på youtube. Där blev det spoilers såklart och innehållet i bok nr 2 gjorde mig förbannad så nu kommer jag att vänta med att läsa den.
Betyg:
Läst i December 2012
1. Peter James - Död mans fotspår
2. Veronica Roth - Divergent
3. Tess Gerritsen - Kniven är enda vittnet
4. Charles Dickens - En julsaga
5. Tomas Blom - Drottningar i Sverige
6. Catharina Ingelman-Sundberg - Kaffe med rån
7. Émile Zola - Thèrése Raquin
8. Carla Neggers - Dold agenda
(Recensioner kommer. Jag ligger efter med dem eftersom jag har fokuserat på läsandet och att umgås med familj och släkt)
Totalt antal lästa böcker: 8 st
Lästa på svenska: 8 st
Lästa på engelska: 0 st
Lånade från biblioteket: 5 st
Lästa från bokhyllan: 3 st
Utmaning Boktolvan: 1 st
Utmaning Alfabetet: 2 st
Utmaning Engelska böcker: 0 st
Bästa boken var: Det står mellan Död mans fotspår och Drottningar i Sverige. Död mans fotspår var en riktigt bra deckare som var svår att lägga ifrån sig. Drottningar i Sverige var en faktabok över några av våra mest kända drottningar. Väldigt intressant bok.
Sämsta boken var: Ingen av månadens böcker var dåliga. De flesta var helt okej och härligt underhållande.
Sammanfattning av månaden: Det här var en av årets bästa läsmånader! Jag var rädd att allt julstök skulle hindra mig från att läsa, men det gick fint ändå. Den långa ledigheten hjälpte självklart till att klämma in någon extra bok :)
Planerar att läsa i Januari: Först och främst ska jag läsa alla biblioteksböcker som jag har hemma, sedan ska jag försöka hålla mig borta från biblioteket ett tag och fokusera på alla bra böcker som finns hemma i bokhyllan. Jag tror att jag kommer välja böcker utifrån mina läsutmaningar för 2013 så att det inte blir stressigt i slutet av året. Jag triggas igång av utmaningar, men jag vill inte tävla med andra utan enbart pusha på mig själv.
Den här boken har blivit väldigt hypad och jämförd med Hungerspelen (som jag älskar!) så jag hade höga förväntningar på den, och sånt är aldrig bra...
I boken är världen uppdelad i fem olika "falanger"; de Ärliga, de Tappra, de Osjälviska, de Fridfulla och de Lärda. Alla falanger har yrken som passar deras läggning, t.ex. är de Osjälviska ledare eftersom de inte strävar efter makt. Alla falanger lever åtskilda och har inte mycket med varandra att göra. Det är endast fram till att man är 16 år som alla går i samma skola och har en möjlighet att få en uppfattning om de andra falangerna.
När man är 16 år är det dags att välja vilken falang man ska tillhöra. Man får då först genomgå ett litet test där man ser vilken falang ens personlighet passar, men sedan får man ändå välja fritt.
Man får följa Beatrice, 16 år gammal, som tillsammans med sin bror och andra 16-åringar ska välja vilken falang de vill tillhöra. Hon är uppvuxen hos de Osjälviska men har alltid haft svårt att passa in, och har alltid beundrat de Tappra på håll.
Beatrice visar sig vara "divergent", vilket innebär att hon passar för flera falanger. Detta är tydligen något man måste hålla tyst om men det är inte förrän senare i boken man får veta varför.
Hon väljer att tillhöra de Tappra och när någon väljer bort den falangen som man är uppvuxen i så försöker alla i den tidigare falangen att glömma personen som har bytt falang. Det är alltså inget lätt val att välja bort sin familj för alltid.
För att bli medlem i en ny falang måste man genomgå en initieringsprocess. Den ser olika ut hos de olika falangerna och hos de Tappra är den hård och tuff, och endast 10 st får bli medlemmar, de andra blir falanglösa (vilket är något av det värsta som kan hända en).
Under de Tappras hårda initieringsprocess är det bl.a. några som dör.
Beatrice väljer att kalla sig Tris när hon kommer till de Tappra, och hon visar med en gång ett stort mod.
Hennes instruktör, Four, uppmärksammar hennes mod och hon börjar utveckla känslor för honom.
Boken är bra och påminner om samma stuk som Hungerspelen men den kommer inte upp i samma klass enligt mig. Det fokuseras för mycket på den spirande kärleken mellan Tris och Four, och många gånger känns verkligen boken som en ungdomsroman. Om man hade tonat ner deras relation och istället fokuserat på allting spännande runtomkring så hade jag nog fastnat mer.
Jag kommer antagligen att läsa bok nr 2, Insurgent, eftersom jag är nyfiken på hur det går, men jag känner inget sug efter nästa bok på samma sätt som jag gjorde med böckerna efter Hungerspelen.
Betyg:
Det här är fjärde boken som jag läser om kommisarie Roy Grace och jag stör mig fortfarande på hans feminina efternamn! Speciellt eftersom författaren väljer att allt som oftast kalla honom enbart för Grace. I övrigt gillar jag verkligen Peter James böcker. Handlingen rusar alltid framåt i en snabb fart och man får följa olika karaktärer samtidigt. Dessutom är detta omslag väldigt snyggt med rosa och lila nyanser.
Denna bok handlar om två personer utöver Roy Grace; Ronnie och Abby.
Ronnie är en affärsman som är på besök i New York under 9/11 och hamnar mitt i katastrofen med World Trade Center. Hans fru Lorraine sitter hemma i Brighton, får inte tag på sin man via mobilen och kan endast sitta och titta på kaoset i New York på TV:n. Det verkar som att han dör i samband med katastrofen, men stämmer det verkligen?
Abby är en kvinna som lever gömd för att skydda sig mot en man men som en dag fastnar i hissen i sitt hus i ett dygn. I samband med det får hon ett sms från ett okänt nr med texten "jag vet vart du är".
Samtidigt hittar man ett kvinnolik i en tunnel som har varit där i flera år. Det är mest skelett kvar men det blonda håret, de perfekta tänderna och kronan i vänster framtand får genast Roy Grace att tro att det kan vara hans försvunna fästmö sedan 9 år, Sandy.
Alla dessa personer har ett samband och jag anade hur det låg till relativt snabbt. Ändå kunde jag inte sluta läsa! Oväntat slut som vanligt med hans böcker.
Jag blir så oerhört påverkad av Abbys situation och vid flera tillfällen tycker jag att det är betydligt läskigare än en rå skräckis. Det har säkert med att göra att något av det värsta jag kan tänka mig är att fastna i en hiss, som hänger dinglandes i en tunn tråd, där larmknappen inte funkar, mobilen inte har någon mottagning och ljuset sedan släcks...
Betyg:
Läst i November 2012
1. Camilla Grebe/Åsa Träff - Bittrare än döden
2. Lucy-Anne Holmes - Femtio sätt att träffa den rätte
3. Bingo Rimér - En flickfotografs bekännelser
4. Lucy Dillon - Ensamma hjärtan och hemlösa hundar
5. William Faulkner - Det allra heligaste
6. Martina Haag - Heja, heja
7. Sven-Bertil Jansson - Erikskrönikan: Redigering, inledning och kommentar
Totalt antal lästa böcker: 7 st
Lästa på svenska: 7 st
Lästa på engelska: 0 st
Lånade från biblioteket: 3 st
Lästa från bokhyllan: 4 st
Utmaning Boktolvan: 2 st
Utmaning Alfabetet: 3 st
Utmaning Engelska böcker: 0 st
Bästa boken var: Det står mellan Femtio sätt att träffa den rätte och Ensamma hjärtan och hemlösa hundar. Båda var riktigt bra chicklit som fick mig att skratta och må bra.
Sämsta boken var: Här står det mellan Det allra heligaste och Erikskrönikan. Båda var svåra att ta sig igenom med knepigt språk och osammanhängande handling.
Sammanfattning av månaden: Det här var nog den bästa månaden hittills. Jag hade velat läsa ut ytterligare en bok men livet kom i vägen (umgicks med mamma och pappa som kom hem från Portugal och så hade vi julfest på jobbet)
Planerar att läsa i December: Jag har en hel hög med böcker som jag lånat på biblioteket och dessa ska läsas ut i den mån jag hinner. Sedan har jag två julböcker som jag väntat med till december och nu när snön har kommit så känns det rätt att börja med dem. Det är En röd liten fågel i juletid och En julsaga.
Jag gillar Martinas sätt att skriva sina böcker på. Man får komma nära inpå henne och hon får mig alltid att skratta. Jag trodde inte att detta skulle vara en renodlad träningsbok, men jag hade gärna blivit mer peppad än jag faktiskt blev.
Man får följa Martina från den allra första springturen på 12 minuter till hennes första maraton i Venedig. Vilken resa på bara ett år! Jag uppskattar de små tipsen man får i boken och att följa hennes lilla dipp, för det kan verkligen hända vem som helst.
Jag undrar om hon ändrade på kosten eller om hon endast började springa.
Det roligaste avsnittet var när hon ringer till de ansvariga för Vårruset. Hon är rädd att komma sist och undrar vad de gör med de längst bak som drar ut på tiden. Jag skrattade rakt ut! När jag sedan skulle återberätta stycket för killen lät det inte riktigt lika roligt. Avgör själva (om ni kan se vad det står...):
Jag har faktiskt själv kommit igång med träningen lite. Går på crosstrainern hemma varje dag, kör lite styrkeövningar då och då, och längtar till våren då jag ska springa igen. Så ja, lite motiverad efter denna bok blev jag nog :)
Betyg:
Jag tyckte att det lät väldigt intressant att läsa "Erikskrönikan" eftersom den är från 1300-talet och berättar om Sveriges historia. Tyvärr var den lite tråkig och svårläst. Den är skriven på riktigt gammal svenska så många gånger var det svårt att förstå vad texten egentligen betydde. Häftigt att den är skriven på vers och jag fascineras över hur gammal texten faktiskt är.
"Erikskrönikan" börjar med hertig Erik Eriksson och slutar med Magnus Eriksson. Man tror att det var hertig Erik, son till Magnus Ladulås, som lät påbörja krönikan eftersom den till stora delar handlar om honom och förställer honom i väldigt god dager.
Jag blir förvirrad av alla Erik, Magnus och Birger som förekommer. Det finns två uppsättningar syskon från olika perioder som heter samma sak och råkade ut för liknande händelser.
Räddningen var inledningen och kommentarerna i slutet av boken. De gjorde boken begriplig men tyvärr inte mer intressant för det. Jag föredrar nog egentligen historiska fakta invävd i romanform.
Betyg:
William Faulkner fick Nobelpriset i litteratur 1949 och eftersom jag försöker förkovra mig i fler Nobelpristagare så passade hans bok "Det allra heligaste" mig perfekt. Jag tänkte att den ruggiga berättelsen om en flicka som blir bortförd och nedbryten av ett gäng våldsmän kan säkert väga upp det ev svåra språket.
Boken börjar med att karaktären Popeye träffar en man, Benbow, vid en å i skogen av en slump. Mannen visar sig vara advokat och han följer med Popeye hem för att äta och dricka. Detta får bara ett litet utspel i början av boken men är av betydelse i mitten av boken, då Benbow åtar sig att vara advokat åt Goodwin.
Popeye bor i en enslig stuga i skogen med ett gäng andra män. Jag tror att de är 4-5 män (Popeye, Lee/Goodwin, Tommy, Van), en riktigt gammal man och en kvinna, Ruby, men eftersom de verkar byta namn på varandra/kalla varandra för fel namn så är det svårt att veta exakt hur många de är. De livnär sig bl.a. på tillverkning av hembränt.
En kväll är studentskan Temple ute och dansar med en man vid namn Gowan. Han skjutsar hem henne efteråt och de bestämmer träff dagen efter. På vägen hem träffar Gowan på Popeyes gäng och han får/köper (oklart) sprit av dem som han verkar förtära på en restaurang tillsammans med dem. Han blir redlöst berusad och vaknar upp dagen efter på en tågstation där han ska möta Temple. När de träffas så är det enda han kan tänka på att han måste åka till Popeyes stuga för att skaffa mer sprit, så Temple får snällt följa med.
När Gowan och Temple närmar sig stugan med bilen (han kör rattfull) så kör han rakt in i ett omkullvällt träd och bilen hamnar upp och ner. De klarar sig och möts upp av några av Popeyes gäng som följer de till stugan. Där super sig Gowan ännu fullare och Temple känner sig utlämnad till Ruby som är väldigt oförskämd mot henne. Hon känner även av att stämningen blir hotfullare och särskilt Popeye och Van börjar bete sig obehagligt mot henne. Hon stängs in i ett rum och samtidigt blir det bråk mellan Gowan och Van. Tommy och Goodwin försöker avbryta bråket och jag får känslan av att de är "goda".
En av dessa män blir dödad och Goodwin blir anklagad för mordet. Benbow åtar sig att vara advokat åt honom, mest för Rubys skull eftersom han verkar vara förtjust i henne. Hon är dock tillsammans med Goodwin.
Man får följa Benbows försök att reda upp vad som har hänt och försöka hitta det enda vittnet, Temple, som har försvunnit tillsammans med Popeye.
Jag har lite svårt att förstå svängarna i boken. Först verkar Popeye hotfull mot Benbow och jag får känslan att mannen tvingas med till Popeyes stuga, men väl där beter de sig som vänner. Likadant med Goodwin som först försvarar Temple mot Van och Popeye, men sedan själv verkar ge sig på henne. Så håller det på genom hela boken, en person som är god i ena stunden blir ond i nästa och det har jag svårt att greppa ibland.
Det hoppas friskt mellan både karaktärerna och handlingen. Jag har svårt att hänga med vem det är som säger vad, och mitt i en situation så byter helt plötsligt författaren till en helt ny situation och jag får inte veta hur det gick i den första. Dessa snabba svängningar förstör sammanhållningen av boken för mig. Jag blir förvirrad och hänger inte med i handlingen.
Ex:
På sid 78-79 i boken utspelas en dialog mellan herr och fru Goodwin där han säger klart och tydligt att han ska gå till grannen och låna telefonen för att ringa sheriffen. Hon ska stanna kvar vilket hon inte säger emot. Sedan är det ändå hon som står hos grannen och ringer sheriffen, inte han...
Deras beteenden är lite underliga ibland men det kan ha att göra med att boken skrevs på 50-talet.
Konstiga påståenden dyker upp ibland såsom detta:
"... och han undrade varför kvinnor, då de lämnar ett hus, tar bort alla lampskärmar, även om de inte rör nånting annat."
Jag har aldrig hört talas om att kvinnor förr i tiden gjorde detta. Är det ett påhitt av författaren eller hans sneda bild på kvinnor?
Om det inte hade varit för tågresan på 20 min/dag (det är ungefär så länge som boken kan hålla kvar mitt intresse och fokus) så hade den aldrig blivit utläst.
Betyg:
Huvudpersonen i boken är Rachel, 39 år, som precis har sagt upp sig från sitt jobb som PR-konsult, blivit av med sin lägenhet i London och gjort slut med sin pojkvän Oliver. Alla de tre sakerna hörde ihop eftersom Oliver äger företaget som hon arbetade på och lägenheten som hon bodde i tillhörde företaget.
I samma veva ärver Rachel ett stort hus med tillhörande hundstall av sin moster och gudmor Dot. Perfekt läge att komma bort lite från London och alla bekymmer där.
På hundstallet arbetar Megan som kan allt om hundar och har väldigt bra hand om de hundar som bor där. Rachel har ingen erfarenhet av hundar men med tiden som hon lär känna alla hundarna på hundstallet så lär hon sig att älska hundar och hon blir tillslut riktigt hunderfaren.
Förutom Rachel får man även följa Nathalie och Johnny, ett gift par som försöker få barn, George, byns vetrinär och den evige ungkarlen, Bill, den snygge läkaren och Zoe, nyskild ensamstående mamma till två söner.
Deras liv vävs samman via hundstallet.
Det här är en riktigt mysig bok med härliga karaktärer och intressant handling. Den enda karaktären som jag stör mig lite på är Zoe. Hon har svårt att säga ifrån och sätta gränser, och jag blir förbannad på sättet hon låter sig hunsas av sin ex-man. Hon har även svårt att säga till sin stökiga son Spencer och det gör mig galen.
Kvinnorna i boken är lite smått avundsjuka på varandras liv för att de tror att de andra har perfekta, enkla liv, men alla kvinnorna har sina problem att dras med. Det är däremot inget som stör deras vänskap.
Det här är en riktigt bra chicklit-bok och jag kommer definitivt läsa fler av Lucy Dillons böcker.
Betyg:
