En liten flicka ligger och sover i barnvagnen i trädgården på baksidan av huset. Mamman pysslar i köket. Hon är inte det minsta orolig för barnet, hon vet att hon genast kommer att känna om något inte är som det ska. Men någon smyger ut ur skogen, springer fram till vagnen och sliter den virkade filten åt sidan...
Senare samma dag hittar kommisarie Konrad Sejer utanför sin dörr ett vykort med ett lakoniskt meddelande: "Helvetet börjar nu".
Mina tankar
Den här boken var inte alls som jag hade trott. Jag hade väntat mig en ren deckare där man får följa polisens arbete för att fånga brottslingen, men den här boken fokuserar mer på individerna som blir utsatta för brotten och även på själva brottslingen och hans relationer. Jag visste inte att Karin Fossum nästan alltid skriver sina böcker ur tre synvinklar; gärningsmannen, offrens och polisens.
Det här är nog inte min typ av bok, jag föredrar deckare med högt tempo där man ska lista ut vem som är mördaren.
Den var bra och gick att läsa ut på en dag, men jag tycker inte om när en bok inte har några kapitel alls.
Betyg
2 kommentarer:
Oj, det känns som att det blir väldans segt att läsa en bok som inte är uppdelad i kapitel..
Jag har bara läst en bok av Fossum och vet inte riktigt vad jag tycker riktigt.
Jag har en utmaning till dig om du känner för det på min blogg.
Skicka en kommentar