I boken är världen uppdelad i fem olika "falanger"; de Ärliga, de Tappra, de Osjälviska, de Fridfulla och de Lärda. Alla falanger har yrken som passar deras läggning, t.ex. är de Osjälviska ledare eftersom de inte strävar efter makt. Alla falanger lever åtskilda och har inte mycket med varandra att göra. Det är endast fram till att man är 16 år som alla går i samma skola och har en möjlighet att få en uppfattning om de andra falangerna.
När man är 16 år är det dags att välja vilken falang man ska tillhöra. Man får då först genomgå ett litet test där man ser vilken falang ens personlighet passar, men sedan får man ändå välja fritt.
Man får följa Beatrice, 16 år gammal, som tillsammans med sin bror och andra 16-åringar ska välja vilken falang de vill tillhöra. Hon är uppvuxen hos de Osjälviska men har alltid haft svårt att passa in, och har alltid beundrat de Tappra på håll.
Beatrice visar sig vara "divergent", vilket innebär att hon passar för flera falanger. Detta är tydligen något man måste hålla tyst om men det är inte förrän senare i boken man får veta varför.
Hon väljer att tillhöra de Tappra och när någon väljer bort den falangen som man är uppvuxen i så försöker alla i den tidigare falangen att glömma personen som har bytt falang. Det är alltså inget lätt val att välja bort sin familj för alltid.
För att bli medlem i en ny falang måste man genomgå en initieringsprocess. Den ser olika ut hos de olika falangerna och hos de Tappra är den hård och tuff, och endast 10 st får bli medlemmar, de andra blir falanglösa (vilket är något av det värsta som kan hända en).
Under de Tappras hårda initieringsprocess är det bl.a. några som dör.
Beatrice väljer att kalla sig Tris när hon kommer till de Tappra, och hon visar med en gång ett stort mod.
Hennes instruktör, Four, uppmärksammar hennes mod och hon börjar utveckla känslor för honom.
Boken är bra och påminner om samma stuk som Hungerspelen men den kommer inte upp i samma klass enligt mig. Det fokuseras för mycket på den spirande kärleken mellan Tris och Four, och många gånger känns verkligen boken som en ungdomsroman. Om man hade tonat ner deras relation och istället fokuserat på allting spännande runtomkring så hade jag nog fastnat mer.
Jag kommer antagligen att läsa bok nr 2, Insurgent, eftersom jag är nyfiken på hur det går, men jag känner inget sug efter nästa bok på samma sätt som jag gjorde med böckerna efter Hungerspelen.
Betyg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar