Man får följa Martina från den allra första springturen på 12 minuter till hennes första maraton i Venedig. Vilken resa på bara ett år! Jag uppskattar de små tipsen man får i boken och att följa hennes lilla dipp, för det kan verkligen hända vem som helst.
Jag undrar om hon ändrade på kosten eller om hon endast började springa.
Det roligaste avsnittet var när hon ringer till de ansvariga för Vårruset. Hon är rädd att komma sist och undrar vad de gör med de längst bak som drar ut på tiden. Jag skrattade rakt ut! När jag sedan skulle återberätta stycket för killen lät det inte riktigt lika roligt. Avgör själva (om ni kan se vad det står...):
Jag har faktiskt själv kommit igång med träningen lite. Går på crosstrainern hemma varje dag, kör lite styrkeövningar då och då, och längtar till våren då jag ska springa igen. Så ja, lite motiverad efter denna bok blev jag nog :)
Betyg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar