Delirium av Lauren Oliver

Jag är alltid lite rädd när jag ska läsa en bok som har blivit höjd till skyarna av både kritiker och bokbloggare. Vissa gånger har boken levt upp till förväntningarna (Hungerspelen), andra gånger har jag blivit grymt besviken (Divergent).

Denna bok utspelar sig i framtiden där man har kommit underfund med att kärlek är en sjukdom och dessutom uppfunnit ett botemedel mot det. Man kan få botemedlet först när man fyller 18 år eftersom ingreppet kan vara farligt om det görs vid en yngre ålder. I princip innebär ingreppet att man skär bort en del av hjärnan.
När man väl har genomgått behandlingen blir alla känslor avtrubbade så det är ovanligt med starka känslouttryck och kramar.
Innan man fyller 18 får man göra en utvärdering där det bestäms vilka partners som är lämpliga för en.
När jag skriver ner dessa rader låter det helt sjukt men författaren lyckas med konststycket att få denna värld att kännas verklig, att kärlek verkligen är något som man borde vara rädd för att bli smittad av.

Vi får följa Lena, 17 år, som ser fram emot sin behandling. Hennes mamma hade "sjukdomen" och behandlingen bet aldrig på henne. Vid tredje försöket fick hon inte ens bedövning och det var så plågsamt att hon till slut tog livet av sig. Lena och hennes syster Rachel fick växa upp hos sin moster och sina kusinbarn Gracie och Jenny.

Lena och hennes bästa kompis Hana älskar att springa/löpträna och de står varandra lika nära som systrar. En dag träffar de på en vakt i deras egen ålder, Alex. Han är botad och därmed ofarlig, och Lena fortsätter att träffa honom på egen hand. Men det finns mer djup och historia hos Alex än vad hon först tror, och han får henne att börja tvivla på att kärlek verkligen är en sjukdom. Helt plötsligt längtar hon inte längre efter sin behandling - hon ser på den med fasa...

Jag tyckte verkligen om den här boken! I början var den ganska seg och lite väl ungdomlig för min smak, men sedan tog den fart. I slutet kunde jag inte lägga ifrån mig boken och jag blev faktiskt chockad över vissa saker som kom fram om Lenas familj..
Jag tyckte väldigt mycket om karaktärerna i boken och visst anade jag att Alex var annorlunda redan från början, men inte exakt hur.
Slutet var totalt oväntat och jag kände en enorm tomhet när boken var slut. Tänkte först kasta mig på bok nr 2, Pandemonium, på engelska, men fuskade istället och googlade på bokrecensioner på den på youtube. Där blev det spoilers såklart och innehållet i bok nr 2 gjorde mig förbannad så nu kommer jag att vänta med att läsa den.

Betyg: