Huvudkaraktärerna i denna bok är terapeuterna Siri och Aina. De tar sig an en självhjälpsgrupp med kvinnor som har blivit utsatta för brott av män. Den första historien som berättas på detta möte handlar om Malin som blev våldtagen av en man som hon träffat över nätet. Hennes berättelse var så vidrig att jag nästan fick ont i magen av att läsa den. Att mannen gick fri och att hon ibland springer på honom på stan gjorde mig riktigt förbannad, för detta händer även i verkligheten...
Boken är uppbyggd så att man får följa Siri privat när hon försöker få förhållandet med Markus att fungera och i jobbet när hon försöker lösa problemen hos paret Mia och Patrik. Man får följa arbetet med självhjälpsgruppen och får reda på vad kvinnorna har varit med om. Detta varvas med anteckningar som olika sjuksköterskor/skolkuratorer/socialsekreterare har skrivit om en pojkes uppväxt och problem.
I början av boken får lilla Tilde 5 år bevittna hur hennes mamma, Susanne, blir ihjälsparkad av någon. Tilde sitter under köksbordet och ritar när hennes mamma går för att öppna ytterdörren.
Då Susannes pojkvän Henrik är anmäld för kvinnomisshandel av sitt ex Kattis (som är med i självhjälpsgruppen) så riktas misstankarna för mordet på Susanne åt hans håll.
Siri dras in i Tildes öde via sin pojkvän Markus som arbetar som polis.
Jag har svårt att ta karaktären Siri till mig ordentligt då jag hakar upp mig på hennes beteende, men ju längre in i boken jag kommer desto närmare kommer jag henne. Något som jag hakar upp mig på är att både Aina och Siri både dricker och röker mycket. Det känns inte alls aktuellt i dagens samhälle då alla vet att cigaretter dödar och är dessutom väldigt vidrigt.
Boken är spännande även om fokus inte ligger på att hitta mördaren, och jag kan definitivt tänka mig att läsa något mer av dessa kvinnor.
Denna bok utspelas på hösten så det kändes extra lämpligt att läsa den nu när vinden viner utanför huset och det är mörkt och kallt ute.
Betyg:
2 kommentarer:
Har du läst någon annan av Camilla Grebe och Åsa Träff? Jag läser nu Bittrare än döden men det känns inte lika bra som Någon sorts frid som jag läste precis innan.
Nej, det här var min första bok av dem. Den var helt okej :)
Skicka en kommentar