Hon börjar lära sig hur man ristar i runstenar av gårdens runstensristare som är självvald träl, Björn, och får en nära relation med honom. Till att börja med är han som en far för henne, men ju äldre hon blir så blir han en nära vän till henne och sakta men säkert växer en form av kärlek fram mellan dem.
När hon är giftasvuxen börjar Jarlabanke se sig om efter en lämplig man till henne och valet hamnar på Torbjörn, en krigare som har blivit rik på att omvända folk till kristendomen i bl.a. England. Vad ingen av dem vet (inte ens Torbjörn) är att han var den som mördade Åsas familj och han vill inget hellre än att hitta det barn som överlevde och döda henne så att hon inte kan berätta om vad som hände den kvällen...
Vid den årliga marknaden i Sigtuna förlorar Åsa oskulden till Björn, som nu har blivit runstensmästare på gården. Torbjörn, som har blivit lovad att han ska få gifta sig med Åsa, ser allting. Han hämnas genom att följa efter henne och våldta henne. Ingen drömstart på giftermålet med andra ord...
Då detta utspelar sig på vikingatiden så blir det som Jarlabanke vill och Åsa tvingas in i ett äktenskap med Torbjörn. En av anledningarna till att Åsa går med på det istället för att ta sitt liv eller rymma, är att hon blev gravid den där dagen på marknaden och hon vet inte vem som är pappan...
Till Torbjörns fördel måste sägas att han kämpar hårt för att vinna Åsas förtroende och kärlek. Hon är en stark kvinna och på bröllopsnatten avvisar hon honom och alla nätter därefter, så han söker sig till en älskarinna.
Boken handlar om Åsas liv och jag älskar de historiska miljöerna och detaljerna. Handlingen är intressant och jag vill veta hur det går för Åsa, men när boken är slut får jag ingen fantastisk känsla i kroppen. Det är en bra bok som ger en inblick i hur det kan ha varit på vikingatiden.
Betyg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar